witoldofm.blogg.se

jag är en katolsk präst och munk från Västerås som hör till s.t Franciskus av Assisi orden. Stiftsungdomspräst som samarbetar med bästa ungdomar i världen: Sveriges Unga Katoliker

Allt som du borde veta om Marias Upptagning i Himmelen

Publicerad 2017-08-14 21:18:50 i Allmänt,

Den 15 augusti firas i katolska länder som ”Marias Upptagning i Himmelen”eller "Marias insomnande", dormitio, som den kallas i kyrkorna i Öst är den dag då man firar att jungfru Maria (Jesus moder) togs upp i himlen med både kropp och själ.

 

 

Bibeln berättar inte om Marias upptagande i himmelen. Vi har inga vittnesbörd om vad som hände vid hennes död, även om den kyrkliga konsten har gestaltat det på olika sätt. Men redan tidigt firades denna fest. I Jerusalem under 400-talet. Sedan i österns kyrkor och från 600-talet i Rom. Från början tror människor att Maria omedelbart efter avslutat levnadslopp är hon med både kropp och själ upptagen i den himmelska härligheten. Anden leder kyrkan fram till hela sanningen, också till de sanningar som de första generationerna inte kunde ta emot direkt.

Det som är mycket viktigt att betona är skillnaden mellan Kristi himmelsfärd (ascensio) och Marias upptagning (assumptio). Kristus tågade in i härligheten av sin egen gudomliga kraft. Jungfrun Maria blev inte upptagen i himlen av egen kraft, utan av gudomlig kraft genom ett särskilt privilegium.

Dogmen
Jubelåret 1950, den 1 november,  genom bullan (ett påvlig dokument) Munificentissimus Deus definierade påven Pius XII dogmen om den saliga jungfrun Marias upptagning i himlen: "När den obefläckade Guds Moder, den ständiga jungfrun Maria, hade fullbordat sitt jordelivs lopp, blev hon med kropp och själ upptagen i den himmelska härligheten”.

Vad är dogmen? 
Dogmer är ofelbara uttalanden om Kyrkans lära, kan slås fast på tre sätt:

1.  Genom att påven själv uttalar sig ex cathedra.

2.  Genom högtidliga definitioner från koncilier.

3.  Genom det ordinarie universella läroämbetet = hela biskopskollegiet inklusive påven.

Påven Pius XII skickade ett brev till Kyrkans alla biskopar och bad om deras tankar kring Upptagningen. Han ställde två frågor: ”Bedömer ni att den saliga Jungfruns upptagning i himlen kan läggas fram och definieras som en trossats? Önskar ni det, med era präster och ert folk?”

1169 av de 1181 stiftsbiskoparna svarade jakande på båda frågorna. Bland de nekande svaren var det bara sex  som tvekade inför Upptagningens natur; 
Biskoparnas nästan enhälligt jakande svar kompletterades med lekfolkets andaktsliv. 

 

Öppna frågor
Dog Maria? Var begravdes hon i så fall? Förmultnade hennes kropp? Här har Kyrkan ännu inte någon officiellt fastslagen, bindande lära. 
Om Maria dog borde det i så fall finnas eller ha funnits en grav någonstans. Oturligt nog finns det två — den ena i Efesos (där Maria skall ha bott i många år, tillsammans med Aposteln Johannes, som var biskop där) och den andra i en kyrka under jord i Kidrondalen nära Getsemane i Jerusalem. Det mesta talar dock för att det är graven i Kidrondalen som är den autentiska. Ännu idag ihågkommer de grekisk-ortodoxa Marias död med en årlig procession från Dormitiokyrkan uppe på Sionsberget ner till gravkyrkan nära Getsemane.

 
Jungfru Marias avsomnings kyrkan på Sionsberget
 
 
 
 
 Jungfru Marias gravkyrkan i Kidrondalen


Betyder Marias Upptagning något för mig?

1. Upptagningen av jungfru Maria i himlen är en modell och förebild för Kyrkans och alla kristnas egen fullkomning. 

2. Upptagningen säger oss att i himlen är Maria drottning och moder på Kristi högra sida. Maria fullgör en aktiv roll i Kyrkans liv genom sin moderliga förbön. Genom sitt moderliga inflytande samarbetar hon fortfarande i vår återlösning.

3. Upptagningen är Kyrkans hopp, tröst och glädje. Vid Inkarnationen förde Maria Kristus till världen, och genom sin Upptagning för hon världen till Kristus.

Slutsats
Maria var kristen, ja den första och mest fullkomliga av alla lärjungar till Jesus Kristus. När hon fått veta och accepterat att hon skulle bli mor till Gud Själv i mänsklig gestalt utbrast hon som vi redan nämnt: ”Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig”. Vi kan säga att Jesusm, i dagens högtid, i det fjärde budets anda, hedrat sin moder med detta redan innan tidens slut med kropp och själ blev upptagen i den himmelska härligheten.

 

(med hjälp av andra)

Jesus gående på sjön

Publicerad 2017-08-12 22:52:00 i Allmänt,

Matt 14:22-33

Vid den tiden befallde Jesus sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg till andra sidan sjön medan han skickade hem folket. Så snart han hade gjort det gick han upp på berget för att vara för sig själv och be. Där var han ensam när det blev kväll. Båten var då redan långt från land och kämpade mot vågorna, eftersom det var motvind. Strax före gryningen kom han till dem, gående på sjön. När lärjungarna fick se honom gå på sjön blev de förskräckta och trodde att det var en vålnad, och de skrek av rädsla. Men genast talade Jesus till dem och sade: "Lugn, det är jag. Var inte rädda." Petrus svarade: "Herre, om det är du, så säg åt mig att komma till dig på vattnet." Han sade: "Kom!" och Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. Men när han såg hur det blåste blev han rädd. Han började sjunka och ropade: "Herre, hjälp mig!" Jesus sträckte genast ut handen och grep tag i honom. "Du trossvage", sade han. "Varför tvivlade du?" De steg i båten, och vinden lade sig. Och de som var i båten föll ner för honom och sade: "Du måste vara Guds son."

 
 

Några gånger hörde jag en fråga: Hur kunde Jesus gå på vatten? 

Idag vill jag ändra lite din sättet att tänka. Vi kan börja med en fråga:  Vad är viktigt? Att Jesus verkligen kunde gå på vattnet eller vilken betydelse Jesus liv och berättelse fått för mänskligheten? Dagens händelse påminnas om Jesus uppdrag, att visa människor ett sätt att leva i harmoni med Gud. I berättelsen om när Jesus går på vattnet nås vi av en tolkning som har att göra med att Jesus ville visa lärjungarna att de kunde lita på honom. Alltså berättelsen handlar om tillit och förtröstan.

Men varför just på vatten? Vad representerar vatten i judisk tradition? Kaos, det okontrollerbara, ondska – vattnet är inget positivt element i den judisk-kristna traditionen… Observera t.ex. att innan livet och ljuset kommer till i skapelseberättelse så är det vatten och mörker som Gud skapar fram Alltet ur …

När evangelisterna skriver att Jesus går på vattnet är det inte för att förklara att Han kan göra trolleritricks – det är för att visa att Han är Herre över allt, att Han kan kontrollera det okontrollerbara…

Innan lärjungarna klev i båten och Jesus gick för att be till sin far, så hade Jesus gett mat åt fem tusen personer. Han hade visat stor makt. Sedan skickade han dem till andra sidan sjön, och under tiden de var ute blåste det upp till storm. Han gjorde det för att ha lite tid att be, att prata med sin Fader. Lärjungarna blev rädda när de fick se Jesus komma gående mot dem.  Jesus lugnade dem, och då ville Petrus genast gå honom till mötes.

Han vågar inte tro att det verkligen är Jesus som kommer gående på vattnet, och som ett verklighetstest ber han Jesus att ropa på honom att komma. Jesus ropar på honom. Och Petrus kliver ur båten och går över vattnet för att komma till Jesus. Båten var en bra bit från stranden och sjön är djup. Petrus kliver rätt ut och går till Jesus. Men när han kommer fram till Jesus så är det som om verkligheten kommer ikapp honom. Han börjar sjunka.

 

 

Varför sjunker han? Jesus kallar honom tvivlare. Det är tecken på väldigt stark tro att kliva rätt ut på vattnet i tron om att man ska kunna gå. Men vad får honom att börja sjunka? Jo, han börjar se sig om han ser att det blåser. Då först blir han rädd. Och ropar sen, Jesus hjälp mig!

Du och jag kan också uppleva det som om vår livs farkost är för liten för de stora sjöar som kan blåsa upp ibland.  Hur många gånger har du ropat precis som lärjungarna ”Jesus, var är du?” 

När det kommer stunder då vi behöver ropa och be Jesus att Han ska hjälpa oss, då kan visa sig att Jesus redan är på väg till oss, där vi kämpar i våra krängande farkoster, redan innan vi har ropat sträcker han ut sin hand till oss. Han går rätt igenom stormarna för att komma till vår räddning. Fast vi kan ha svårt att känna igen honom när han kommer. Precis som lärjungarna i båten, som trodde att de såg ett spöke. Därför ropar han: ”Lugn! Det är jag!” där han kommer gående på vattnet.

 

Petrus tappar fotfästet när han tittar på vågorna och vindarna i stället för att se på Jesus. Kan det vara så även för oss i vårt eget liv? Att vi fäster blicken mer på det som hotar och drar ner än på det som räddar och lyfter upp? Är det för oss som det förmodligen var för Petrus? Han tappar tron helt enkelt. Inte tron på Jesus, för det är ju honom ropar han på efter om hjälp. Men vindarna och vågorna blir hans överman! Ända tills han vänder blicken tillbaka på Jesus. Då får fötterna fäste igen. Det låter lättvindigt att säga att vi ska vända bort blicken från hindren. Men det destruktiva kommer aldrig att vara annat än nedbrytande. Det kommer bara vilja dra oss längre och längre ner. Jesus vill det motsatta. Han hjälper dig och mig att fokusera på det som är liv och ger liv. Han för oss i säkerhet tillbaka till båten igen. Han kan huta åt de stormar som vi inte kan stilla.

Petrus sjönk inte, för Jesus var där för att rädda honom. Nästa gång du känner att du börjar sjunka, att din uppgift är för svår, vänd då din blick mot Jesus. Han står där för att hjälpa dig, för att dra upp dig om du sjunker, för Jesus är vårt hopp! Var vi än befinner oss så möter oss Jesus med sitt ord: Var inte rädda! Amen

 

Klara av Assisi

Publicerad 2017-08-11 15:32:00 i Allmänt,

den 11 augusti firar man en unik kvinna. Trots att hon levde ca 800 år sedan är hon fortfarande fascinerande och hennes liv kan man ställa som exempel på helighet.
 
 
KLARAS LIV:
Klara föddes 16 juli 1194 i Assisi. Klaras far, Favarone de Offreduccio och hennes fromma och andliga mor, Ortulana (som gjorde pilgrimsfärder till Rom, Santiago de Compostella och det Heliga Landet) bodde i ett fint hus på Piazza San Rufino, nära katedralen. Hon var en attraktiv ung kvinna och eftersökt för äktenskap men vägrade upprepade gånger att gifta sig. Istället lyssnade hon med stigande intresse till det som berättades om Franciskus Bernadone och hans radikala omvändelse. Några sa att han var tokig medan andra sa att han var en helig man. Franciskus var 12 år äldre en Klara. Klara lockades av det liv i extrem fattigdom som Franciskus levde och hon beslutade sig för att också bli en ”Fattig Dam”. Hon kunde endast vänta sig vrede och ursinne från hennes familj p.g.a. detta val så hon lämnade hemmet osedd under Palmsöndagens natt. Hennes faster Bianco Guelfuccio hjälpte henne. I skogen i det lilla kapellet Santa Maria degli Angeli (Portiuncola) väntade Franciskus och hans första följeslagare med tända bloss. Klara var då 18 år, och hon fick den grova botgörardräkten, ett rep runt midjan och sjalett på huvudet. Dessutom klipptes hennes långa ljusa hår av. Hennes dräkt, tunik, hår och några andra saker kan man se även idag i Klaras basilikani Assisi.
 
          
 
 
 
 
FATTIGDOMENSPRIVILEGIET:
Franciskus uppmanades henne att flyttatill San Damiano, kyrkan och klosterbyggnaden som han reparerat med sina egna händer. Denna plats skulle bli Klaras hem till döden. Här levde de ”Fattiga Damerna” sitt helt kontemplativa liv i stor och radikal fattigdom. Franciskanbröderna tiggde för deras uppehälle. När Påven Gregorius IX (1227-41) besökte klostret blev han upprörd över systrarnas extrema fattigdom och ville mildra deras löfte, men Clara avböjde. Regeln som slutligen skulle gälla för Clarissorna godkändes och promulgerades först av Påven Urbanus IV den 18 okt. 1263 (den s.k. ”Urbanianska”). För att försäkra sig om att få leva i den absolut radikalaste fattigdomen för Himmelrikets skull, så utbad sig Clara det s.k. ”Fattigdomsprivilegiet” av Påven Gregorius IX, daterat den 17 sept. 1228. Detta dokument ger de ”Fattiga Systrarna” i San Damiano rätten att inte ha någon egendom i denna världen, ”genom att i allt följa Honom, som för oss blev fattig och är Vägen, Sanningen och Livet”. Franciskus och Klara som var andliga syskon uppmuntrade och stödde varandra i sin radikala och hårda livsform och livsval. De inspirerade och hjälpte varandra, också förståss i bön, att komma närmare Jesus Kristus och nå sitt livs mål som är Gud.
 
 
KLARA OCH TV:
En julafton var Clara så sjuk att hon inte kunde gå ut ur sängen för att gå till massa. Medan de andra systrarna var på väg till massan låg hon i sängen och suckade: "Se Herre, jag är här ensam med Dig." Just då gav Herren henne en mirakulös vision för att kunna se mässan långt ifrån , Som om det ägde rum rätt i sitt eget sovrum (hon beskrev efter Mässan för sina medsystrar varje detalj och vilka personer som var närvarande. Hon hade aldrig besökt den nybyggda basilikan eller ens kunnat tala med någon som sett den p.g.a. sin svåra sjukdom!). 1958, när påven Pius XII försökte hitta en helgon för att ge som beskyddare för den underbara nya TV-uppfinnelsen, påminde han om denna händelse i Claras liv. Eftersom "television" är grekisk för "vision från fjärran", valdes Clara som dess beskyddare.
 
 
P.s. Om du vill känna lite Claras anda, i Stockholm har vi fortfarande minne efter Clarissor: Klaraberget, Klaragergsgatan och det finaste: Klarakyrkan. 
 
San Damiano:
 
(med hjälp av br. Mikael TOR)

Om

Min profilbild

Witold ofm

jag är en katolsk präst och munk från Västerås som hör till s.t Franciskus av Assisi orden. Stiftsungdomspräst som samarbetar med bästa ungdomar i världen: Sveriges Unga Katoliker

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela