witoldofm.blogg.se

jag är en katolsk präst och munk från Västerås som hör till s.t Franciskus av Assisi orden. Stiftsungdomspräst som samarbetar med bästa ungdomar i världen: Sveriges Unga Katoliker

Att älska Gud och din nästa....

Publicerad 2017-10-29 17:54:05 i Allmänt,

Dagens Evangelium: Matt 22:34-40

När fariséerna fick höra hur Jesus hade gjort saddukeerna svarslösa samlades de, och för att sätta honom på prov frågade en av dem, en laglärd: "Mästare, vilket är det största budet i lagen?" Han svarade honom: "Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna."
 

När man läser Bibeln kan man ibland undra vad som är det viktigaste i Bibeln, vilken förmaning som Gud vill att vi lägger störst vikt vid. Även Jesu samtida undrade över detta

Det viktigaste av allt enligt Bibeln är kärleken. Kärleken till Gud, och kärleken människor emellan. Kärleken är viktigt inte minst när det gäller att vinna människor till frälsning. Bibelns genomgående tema är Guds kärlek till människorna, från skapelsen i Första Mosebok ända fram till Jesu återkomst i Uppenbarelseboken. Just därför är det så viktigt att vi som kristna handlar i enlighet med vad Bibeln föreskriver. 

Dagens människor har mycket frågor om Gud, vem är Gud? Var finns Gud?  Vem är min nästa? Kan Gud befalla oss att älska? Vad innebär det att älska Gud? Vad innebär det att älska min nästa? Vad innebär det att älska mig själv?

I Bibeln möter vi en Gud med många ansikten. Gud är Skaparen som umgås med de första människorna, men också som den som förgör sin skapelse för att börja om. Gud är tröstaren när folket lider i fångenskapen. Gud är också den helige, den helt annorlunda som kallar profeten till tjänst. Gud är fadern, men också modern som tröstar sitt barn.. Gud blir människa en av oss, ett barn, en vän, en bror. Jesus Kristus, Gud med oss, Gud för oss och i oss.

 

När började jag min aventyrs liv är i Sverige då träffade jag några människor som sade att det är bättre för mig at gå ut utan min ordensdräkt, för att inte skrämma folket. Sant, jag var lite blyg, kanske inte rädd men ändå det var mycket sällan när gick jag ut på stan med dräkten på mig....

Men just nu... Jag bryr mig inte. Själv behöde jag tid för att dagens evangelium skulle mogna i mig. 

Människor behöver Gud, dem torstar efter Honom. Jag är van med de att människor fråga mig : "Är du riktig munk?!"  eller " Jag ser för det första gången i mitt liv en munk!" Ibland frågar dem om dem kan ta bild på mig  eller med mig :)

I varje av oss är Gud närvarade. Varje av oss är skapad av Gud och till Hans avbild. Vi behöver inte idag göra stora saker, att gå på gatorna och skrika att alla måste omvända sig eller att gå överallt med rosenkrans i handen och be högt. 

Jag tänker att vi borde göra helt tvärtom! Alltså övertygade andra och drog dem till Kristus genom vara beteende. Att vara extra snäll, att ljuga inte, att skvarla inte. Att det är vår nästa, andra människor ska börja fråga dig - varför gör du så här? Varför är du så konstig? Att vår beteende ska göra dem adra nyfikta. Och då kan du svara, jag är katolik, jag är Kristi lärjunge. Jag gör så gå grund av kärlek till Gud och till dig.  

 

På den yttersta dagen kommer Frälsaren inte att fråga oss vad vi hade för ämbeten. Han kommer inte att vilja veta vad vi ägde eller om vårt anseende. Han kommer att fråga om vi besökte de sjuka, gav mat och dryck till de hungriga, besökte dem som satt i fängelse eller hjälpte de svaga. När vi hjälper vår himmelske Faders minsta barn, så hjälper vi honom. Detta är kärnan i Jesu Kristi evangelium.

Tack vare att Frälsaren gav sitt liv för oss, har vi ett fullkomligt klart hopp, och tillförsikten och tryggheten att när vi lämnar denna jordiska tillvaro, så får återvända till honom. Genom Jesu Kristi försoning kan vi renas från synden och bli delaktiga i vår allsmäktige Faders gåva. Då ska vi lära känna den härlighet som ”Gud har berett åt dem som älskar honom”. 

Ungdomar i Kyrkan - del 1

Publicerad 2017-10-23 22:56:45 i Allmänt,

I lördags had jag ära att delta i Sitftspastoralrådet. Rådet består av ca 50 personer. Varje församling/kyrkoherde i vår stift väljer en person som representant till pastoralrådet, plus Biskop, Generalvikarie - f. Pascal; och några gäster. 
 
Jag blev bjuden på grund av dettta att nästa år ska ega rum en biskopsynod i Rom (Möte för alla biskopar från hela världen). Den här gången påven med biskoparna ville arbeta kring ungdomsfrågor. 
 
Så i Marielund har vi pratat lite grann om ungdomssituation i vårt Stift, samhälle och i Sverige. Som ett bas till våra samtal används vi ett enkät från Vatikan
 
Så jag vill dela med er med några tankar kring våra lördagnessamtal. 
 
1.  Familjen. Hela vårt liv börjar i familjen. Det är den första trosundervisningsskolan, där växer vår tron, hoppet och kärleken. Mycket viktiga är relationer mellan barn och föräldrar. jag besöker regelbundet dem äldre med kommunion och dem ofta säger att dem känner sig ensamma; barn ringer en gång i veckan ( om inte mer sellan), famlijen besöker dem också mycket sellan. Påven Franciskus har sagt till oss i Polen under VUD att vi borde vara tacksamma för det som vi har fått från våra mor- och farföräldrar.  Så på era armar, mina vänner (eftersom jag har inga barn - som jag vet ...) ligger utmaning att ständingt tar hand om familjen och ge vidare den kärleken, tron, trygghet som ni har fått. 
 
 
 
2. Kallelse. Själv var jag mycket blygg när bestämde jag mig att säga till mina föräldrar att jag vill bli franciskan... 
i mitt kort liv har jag också träffat några människor som har dumpad tankar om kallelse till prästerskap eller ordenslivet. Det är ingenting konstig i det att du ska känna inom sig att Gud kallar dig till helt annat liv än i äktenskap. Ett tecken på det att församling lever är kallese frukter. Det finns möjlighet att test kallese. Du behöver inte oroa dig, du ska inte bli nunna / munk/ präst på en gång! Du har åtminstone 5 år att mogna dig innan avlägger du löften eller tar emot prästerskapssakrament.
Dessutom - i vår stift har vi mångfal i ordenslivet. Från Benediktiner, genom Jesu små systar till franciskaner. Om du vill bli präst, om du funderar att bli nunna/munk - ring, skriv, träffa med din kyrkoherde eller ta en direkt kontakt med ett kloster 
 
 
3. Att växa i tro. Många av oss fortsätter inte att fördjupa sin tro efter konfiramtion. Och det är lite felaktig.... Man kan bli i 20 eller 30 eller 80 års ålder med kroppen och hjärna men i 14 års ålder om det gäller tron och anden. När har du läst sista gång Katolska Kyrkans Katekes (KKK)? Har ddu nångång i livet läst en teologisk bok? 
Man behöver inte att gå på teologiska kurser med det borde vara fint och berikande att växa i tro, växa i anden, lära känna bättre Gud, kyrkan och min själ. Hur kan man göra det? Först och främst genom vetenskap, KKK, Bibeln osv. Men inte bara genom det. Jag vill bjuda Dig att välja en person som ska vara din andlig ledare. Det kan vara en präst, en nunna, en lekman, någon som du vill lita på, som kan hjälpa dig att komma närmare Gud och kyrkan. 
 
 
Här slutar jag den delen för att spara lite till nästa :) 
 
Tänk lite om det som står ovanför. Kanske ska du hitta ett ord som hjälper dig i framtiden 
 

Tillbedjan

Publicerad 2017-10-16 20:06:36 i Allmänt,

 
Det finns olika källor som kan hjälpa oss att lära känna Jesus. En av dem vitkigaste är Sakramental Tillbedjan. 
När vi knäböjar framför mostransen, framför Jesus Kristus är vi med Honom. Att vara med någon betyder att vi har tid för den här personen.
 
 
Vad är Sakramental Tillbedjan? Det är en sakramental välsignelseandakt i en form av Eukaristisk tillbedjan under en liturgisk gudstjänst som vanligtvis firas på kvällen. I denna gudstjänst tillbeds och äras den i Sakramentet närvarande Kristus under bön och sång (Tantum Ergo). Prästen avslutar med en högtidlig välsignelsen över församlingen med det heliga Sakramentet. Denna gudstjänst är både vacker och högtidlig och inramas av sång, vördnad och andakt.
 
Tillbedjan är "toppen av bön". I det förbinder vi oss med den gudomliga källan. Kyrkoherde av Ars, Johannes Maria Vianney sade: Om himmelens folk hade upphört att dyrka Gud en dag, skulle himlen inte längre vara himmel. Och om den olyckliga fördömda i helvetet kunde, trots deras lidanden, till och med för ett ögonblick älska Herren, skulle helvetet upphöra att vara helvete.
 
Tillbedjan är inte lätt bön eftersom det kräver mycket ansträngning ibland. I min kort präst tjänst besökte jag olika kyrkosamfunder men bara här i Katolska Kyrkan har vi tillbedjan, tyst stund när Gud har tid för att prata med oss.
 
För mig monstrans är som ett fönstret genom vilket kan jag se Jesus och 
 
himmlen. Jag kan se under tillbedjan Jesus ansikte mot ansikte. Jag kan vara med Honom ansikte mot ansikte. 
 
Det finns heliga människor som ber mycket under dagen, som ständigt ber rosenkrans efter rosenkrans, litanior, ber ständigt Gud om nånting, ber i olika intetioner. Men inblad har jag en känsla att genom sånt beteende kan hända att vi ger Gud inga möjligheter att Han kan prata med oss. Det är vi som hela tiden säger till Honom. 
 
Och här kommer tillbedjans frukter. Gud pratar i tysthet, Han säger direkt till vårt hjärta. Vi behöver tillbedjans tysthet för att känna Hans närvaro, höra Hans röst, känna igen Hans kärlek.
 
Under Tillbedjan kommer inte bara Jesus, det är alltid hela Treenighet som är med oss i kyrkan. Ofta kan man känna igen Heliga Andens närvaro - att någon hjälper oss, att vi känner sorts ett helig tvång att be, att säga nånting, att kanske till och med be, ära Gud i ett språk som vi känner inte till (det kallas man språk gåva).
 
Tillbedjan lär oss hemligheter. Förklarar inte allt, löser inte problem på ett automatiskt sätt. Det som Tillbedjan gör är att avslöja Guds mysterium och vår existens. Tillbedjan ger oss kreativa frågor men också ger oss tvivel ibland. Ändå Sakramental Tillbedjan introducerar den djup inre frid, glädje, att lita på Gud, människor, i sitt eget liv.

Tillbedjan handlar inte bara om att lära känna Jesus utan också andra och oss själva. Idag saknar vi vanligtvis tid för tillbedjan. Vi har faktiskt inte tid för många saker, för vi har inte tid för tillbedjan. Bristen på tid för tillbedjan gör att vi slösar bort det på rykten, sinnlös läsning, meningslösa filmer ... Adoration organiserar allt liv. Inte bara andlig, men också emotionell, etisk, gemenskap. Tiden som ägnas åt tillbedjan gör vardagen allt mer organiserad, ordnad och djup.

"Det är vackert att stanna hos honom och, som en älskad lärjunge att luta sitt huvud på sitt bröst (se Joh 13:25), känna oändligt beröring av sitt hjärta. Kristus är närvarande i det välsignade sakramentet, i en andlig konversation, på tyst tillbedjan i en kärleksfull attityd. Hur många gånger, mina kära bröder och systrar, upplevde jag denna erfarenhet och fick styrka, tröst och stöd från honom! " (Johannes Paulusl II, "Ecclesia de Eucharistia").

 
 
Lite mer om Sakramental Tillbedjan kan du läsa här:
 
http://www.confessiones.se/2016/10/sakramental-tillbedjan_21.html
 
 

Om

Min profilbild

Witold ofm

jag är en katolsk präst och munk från Västerås som hör till s.t Franciskus av Assisi orden. Stiftsungdomspräst som samarbetar med bästa ungdomar i världen: Sveriges Unga Katoliker

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela