witoldofm.blogg.se

jag är en katolsk präst och munk från Västerås som hör till s.t Franciskus av Assisi orden. Stiftsungdomspräst som samarbetar med bästa ungdomar i världen: Sveriges Unga Katoliker

I´m back - with Johannes Chrysostomos

Publicerad 2017-09-13 10:43:24 i Allmänt,

Kyrkan ställer framför oss idag en stor helgon Sankt Johannes Chrysostomos (344-407) den Gyllenemunnen biskop och kyrkolärare

 
 Johannes föddes i Antiochia, i dagens Turkiet. Djupt influerad av sin moders tro studerade han skriften under ledning av lärare av Antiochiaskolan, som ville översätta bibelns tankar till grekiska kategorier utan att förlora den ursprungliga betydelsen.

Hans moder, som ville behålla honom i sin närhet som en ”hemma-munk”. Men han drabbades av en samvetskris: var det nödvändigt att fly bort från samhällets problem för att förbli ren och hängiven evangeliet, eller skulle han istället ge sig ut i världen för att sprida kärleken från Kristus, ”Människornas vän”, ett uttryck som han ofta upprepade?

 

 

Han valde det andra alternativet. År 386 vigdes han till präst i Antiochia. Han blev berömd för sin förmåga att knyta bibelns texter till vanliga människors liv och frågor. Ibland kunde det hända att han, uppmuntrad av sina åhörares bifall och applåder, talade oavbrutet i två timmar. Som svar på de rikas lyxliv och slöa liv, betonade han vikten av att betrakta församlingsmedlemmarnas egendom som gemensam, att arbeta, att befria slavar; han talade för dela med sig, individuellt och kollektivt. Solidaritet, mer än att bara vara ett uttryck för det goda samvetet, var för honom ett sakrament, ett tecken på att Kristus verkligen är närvarande i vår värld. Ofta talar han om Jesu ord: ”Vad du har gjort för en av mina minsta, det har du också gjort för mig,” och drar slutsatsen att den fattige är en ”annan Kristus” och att ”altarets sakrament” måste följas ”ute på gatan” av ”broderns sakrament.

Mot sin vilja valdes Johannes år 397 till ärkebiskop av det Östromerska rikets huvudstad. I Konstantinopel, uppmärksam på folkets behov, mångdubblade han antalet sjukhus och välkomstplatser, predikade de goda nyheterna på landsbygden och även till goterna som bosatte sig i området.


Han intog mycket modiga politiska ståndpunkter, opponerade mot en minister som ville avskaffa rätten till fristad i kyrkan, för att sedan skydda samme minister mot en upploppshop när han, i onåd, sökte sin tillflykt till basilikan. Han försökte ingjuta ödmjukhet i det högre prästerskapet och påminna det kejserliga hovet om evangeliets påbud.

 
 
 

Det blev för mycket för hans fiender som slog sig samman och försatte honom i exil i Armenien år 404. Han blev kvar där, under husarrest, i tre år. Och ändå fortsatte hans korrespondens, det stora antalet besökare, att oroa dem som hade makten. Så de deporterade honom ännu längre bort, till stranden av Svarta Havet. Han gjorde denna utmattande resa till fots. I Comana, fullständigt uttröttad, förberedde han sig att dö, tog på sig vita kläder och predikade för dem som fanns runt om honom, och överlämnade med orden ”Lovad vare Gud för allt” sin ande till Gud.

När tittar vi på hela hans liv, då ser vi att kyrkan knyt ihop hans tankar med dagens evangeliet. Saligprisningarna är en serie fyllda av sprängkraft. De är revolutionerande. Var och en av dem utmanar vår bekvämlighet och våra värderingssystem. Den största skatten och glädjekällan är att bara tillhöra Gud. Jag måste befria mig från allt onödigt bråte och alla onödiga böjelser.

 

  

Om du har lite fritid, tänk och försök ge ett svar på följande frågor:

1. Johannes Chrysostomos kallelse fick honom inte alltid att uppfylla sin mammas behov: måste också jag ibland trotsa andra människors förväntningar på mig?

2. När det gäller ”Broderns sakrament”: vilken plats har andra människor och deras behov i mitt liv?

3. Till sist valde han att leva ut sitt monastiska åtagande mitt i samhället: vilka åtaganden har jag i samhället? Vilken plats har de kristna idag i ett lands politiska liv? Är det ibland nödvändigt, i namn av tron på Kristus, att göra motstånd mot makten eller de rådande trenderna?

4. Vilka delar av Johannes liv kan ännu idag vara en uppmuntran för oss?

(taize.fr)


”Vill du hedra frälsarens kropp? Han som sa: Detta är min kropp, sa också: Du såg att jag var hungrig men du gav mig inte att äta. Vad du inte gjorde för en av mina minsta, det har du också förvägrat mig! Så hedra Kristus genom att dela med dig av dina ägodelar till de fattiga.”

Efter NUDen finns också livet...

Publicerad 2017-09-05 22:08:00 i Allmänt,

 
Nordiska Ungdomsdagarna är över. 1-3 september nästan 500 ungdomar från Sverige, Danmark, Norge, Finland och Island, sammt med tio präster, seminarister, en biskop och en kardinal deltog har varit i Vadstena. Massa bilder togs, många texter har visat sig i sociala medier, alla är nöjda, alla är glada. Men det som är viktigaste ser man inte. Det kan man inte även beskriva med ord. Jag pratar om den andliga delen.
 
 
I söndagens predikan nämde det vår bästa kardinalen om. WORSHIP, tillbedjan, lovsång. Ingen ser vad pågår i våra själar, hjärta, tankar...
Som präst kunde jag se lite mer, höra lite mer. Under hela helgen har jag biktat många unga, samma har gjort de andra präster. Vi var överens om det att den Heliga Anden var med oss i tältet. Tårar som flödde var glädlens tårar. Att man kunde äntligen säga det som tyngde.
Gud värkar i tysthet. Förut kanske skedde de stora mirakel men idag påverkar inte Gud människor från ut sida. Han rör vår inre, Han går direkt till hjärta.
 
Så hur det vår i Vadstena?
Jag skulle säga att det var en helig stämning. Full av glädje och man kunde känna Guds närvaro bland oss.
 
Stor tack för alla organisatörer, volontärer, välgörare, de som ledde workshops och de alla som har kommit!
Vi har tänd i vår lilla Sverige en helig eld, låt den brinna och växa i vårt land och i våra hjärtan.
 
AD MAJOREM DEI GLORIAM
 

Gårdagen är förbi. Morgondagen har vi inte sett.

Publicerad 2017-08-30 11:29:08 i Allmänt,

Gårdagens minnesdag - Johannes döparens död - värkade att vara mycket trevlig och skön dag. 
Jag började dagen ganska tidigt på morgonen. Efter laudes (morgon bön) och snabbt frukost, åkte jag mot STHM för att jobba lite för bästa människor i världen (Sveriges Unga Katoliker) På tapeten var att välkomna Elin som ska börja jobba som Stiftsungdomskonsulent. Viktit dag för henne, därför ville jag bli punkt 9.00 på Johannes Paulus II:s Pastoralcentrum i Gamla Stan. Under körning lyssnade jag på en katekes om dagens evangelium (Mk 6:14-29).
Och plötsligt framför mig alla bilar började bromsa.... Bilolycka mellan Bålsta och Kungsängen... En timme i bilkö.... Istället 9.00 kom jag efter kl 10.00.... Gud verifierar våra planer ganska fort ibland. Men trots alla omständigheter har vi välkomnat Elin! Jag kunde inte stanna länge i Stockholm eftersom nästa punkten var möte med äldre och daglediga i Västerås kl 14.00. Tack vare Gud gick vägen hem snabbt och utan förhinder. 
 
Mina gamlingar var redan på plats när har jag kommit. Så först fika, sedan möte. Idag pratade jag om de sjukas sakrament eftersom om en vecka (nästa tisdag) kommer en man från begravningsbyrå för att prata om " de sista stunder" ( hur man kan planera för sin egen begravning,). Det var mycket fint möte! Vi har pratat nästan en timme! Svårate med det här Sakrament är att förstå att det är inte DEN SISTA SMÖRJELSEN men DE SJUKAS SAKRAMENT. Vi ber Gud om hälsa, om hjälp i det. 
Tid att äta lunch? Inte en.... När ville jag göra det kom en man till pastorsexpedition... Jag kunde hänga en lapp - stängt idag - men det gjorde jag inte, mitt fel...
Det var ingen tid efteråt för att äta, eftersom klockan närmade sig till 17.00 då är dags att läsa läsningsgudtjänst och vesper... Sedan mässa. 
Några tankar om evangeliet från Mk 6:14-29. Om en man, helig man som dog för sanningen. Johannes Döparen dör inte för det att han sade nånting om Gud, Jesus eller sånt. Han dog för sanningen att han sade sanningen. Vem är sanningen? Vem säger. " jag är Vägen,Sanningen och Livet"? Jesus. Herodias tyckte inte om sanningen. Hon ville göra tyst Johannes, leva i synden. Men han kunde inte hålla tysthet. 
 
 
Efter mässan var tid att handla eftersom kylskåpet var tum... Och efter det, kunde jag sitta lugn och ro, äta, dricka gott te och vila...... 
Till att sluta dagen på en Guds sätt läste jag Completorium och efter sade jag godnatt till alla utan att tänka om morgondagen som har vi idag.
 
Sånt ser min vardag ganska ofta...
 
 

Om

Min profilbild

Witold ofm

jag är en katolsk präst och munk från Västerås som hör till s.t Franciskus av Assisi orden. Stiftsungdomspräst som samarbetar med bästa ungdomar i världen: Sveriges Unga Katoliker

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela