witoldofm.blogg.se

Igår hade vi Alla helgons dag - en dag när ber vi till Gud genom våra heliga patroner. Varje en av oss har sina enga skyddspatroner från Dop eller Kofirmation, heliga som vi mest tycker om och ber till Gud genom deras förbön. 1 november är en dag som handlar mest om kärlek, om helighet att dessa två saker är för alla inte bara för den utvalda gruppen men för alla människor. Alla kan vara heliga, alla kan nå Himmelen. Det är vårt mål, efter det borde vi sträva efter.

 

Det finns inte helighet utan kärlek. Dem som vägrar att älska Gud, dem som tycker inte om sitt nästa, dem som älskar inte sig själv har mycket svårt att vara heliga men för Gud finns ingenting som är omöjligt. Även

 

Vi vet inte hur mycket heliga personer finns, vi vet inte i 100 % säkra på vem är i Himlen. Men vi känner människor som har levd i Guds närvaro, vi har träffat eller läst om människor som Gud verkade igenom som var hans vertyg. Dem är heliga i kyrkan. 

 

Tack vare alla helgons dag har vi ett hopp att det finns nånting efter döden; att vårt liv slutar inte med dödsstunden. Det finns ett hopp för alla, det finns ett hopp att vi ska leva i evighet (i himmlen - hoppas jag...) 

 

2 november - alla själars dag. Idag ber vi för alla avlidna. Varje en av oss har någon som ligger på kyrkogården, någon som vi ska inte längre se här på jorden. Varje en av oss har någon som gick bort... 

Men människan behöver bön även efter döden. Det finns själar som "sitter" i skärselden och väntar på att gå in till Paradiset. Genom våra böner kan vi förkorta deras väntetid.... 

Bönen för de avlidna och mässorna för de avlidna uttryck för sann kärlek, den mänskliga kärlek som kunnat växa genom Guds barmhärtighet mot oss själva. Alla själars dag är alltså inte begränsad till att bara minnas de avlidna, den öppnar sig generöst med den broderliga kärlekens ömhet och tacksamhet mot de döda.

Det världsliga tänkandet i vår tid för oss hela tiden bort från det centrala i kristendomen och ersätter den med privata sanningar och subjektiva normer. Många kristna behåller en tro men saknar gemenskapen i kyrkan som är Kristi kropp. Tanken på de avlidnas tillstånd inför Gud hjälper oss, precis av det skälet, att söka oss närmare Gud varje dag, i vårt arbete, i familjens sakrament, i alla sociala relationer. För vårt mål är inte grav, mörker och förintelse utan något nytt, något så stort att vi aldrig här kan fatta det: ”Gud skall förvandla den kropp vi har i vår ringhet”, har ju Paulus sagt i brevet till Filipperna, ”så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet”, fortsätter han. Det är den härlighet Kristus vill ge osssom är vårt yttersta mål, ja, själva meningen med hela vårt liv.