witoldofm.blogg.se

jag är en katolsk präst och munk från Västerås som hör till s.t Franciskus av Assisi orden. Stiftsungdomspräst som samarbetar med bästa ungdomar i världen: Sveriges Unga Katoliker

Jesus gående på sjön

Publicerad 2017-08-12 22:52:00 i Allmänt,

Matt 14:22-33

Vid den tiden befallde Jesus sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg till andra sidan sjön medan han skickade hem folket. Så snart han hade gjort det gick han upp på berget för att vara för sig själv och be. Där var han ensam när det blev kväll. Båten var då redan långt från land och kämpade mot vågorna, eftersom det var motvind. Strax före gryningen kom han till dem, gående på sjön. När lärjungarna fick se honom gå på sjön blev de förskräckta och trodde att det var en vålnad, och de skrek av rädsla. Men genast talade Jesus till dem och sade: "Lugn, det är jag. Var inte rädda." Petrus svarade: "Herre, om det är du, så säg åt mig att komma till dig på vattnet." Han sade: "Kom!" och Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. Men när han såg hur det blåste blev han rädd. Han började sjunka och ropade: "Herre, hjälp mig!" Jesus sträckte genast ut handen och grep tag i honom. "Du trossvage", sade han. "Varför tvivlade du?" De steg i båten, och vinden lade sig. Och de som var i båten föll ner för honom och sade: "Du måste vara Guds son."

 
 

Några gånger hörde jag en fråga: Hur kunde Jesus gå på vatten? 

Idag vill jag ändra lite din sättet att tänka. Vi kan börja med en fråga:  Vad är viktigt? Att Jesus verkligen kunde gå på vattnet eller vilken betydelse Jesus liv och berättelse fått för mänskligheten? Dagens händelse påminnas om Jesus uppdrag, att visa människor ett sätt att leva i harmoni med Gud. I berättelsen om när Jesus går på vattnet nås vi av en tolkning som har att göra med att Jesus ville visa lärjungarna att de kunde lita på honom. Alltså berättelsen handlar om tillit och förtröstan.

Men varför just på vatten? Vad representerar vatten i judisk tradition? Kaos, det okontrollerbara, ondska – vattnet är inget positivt element i den judisk-kristna traditionen… Observera t.ex. att innan livet och ljuset kommer till i skapelseberättelse så är det vatten och mörker som Gud skapar fram Alltet ur …

När evangelisterna skriver att Jesus går på vattnet är det inte för att förklara att Han kan göra trolleritricks – det är för att visa att Han är Herre över allt, att Han kan kontrollera det okontrollerbara…

Innan lärjungarna klev i båten och Jesus gick för att be till sin far, så hade Jesus gett mat åt fem tusen personer. Han hade visat stor makt. Sedan skickade han dem till andra sidan sjön, och under tiden de var ute blåste det upp till storm. Han gjorde det för att ha lite tid att be, att prata med sin Fader. Lärjungarna blev rädda när de fick se Jesus komma gående mot dem.  Jesus lugnade dem, och då ville Petrus genast gå honom till mötes.

Han vågar inte tro att det verkligen är Jesus som kommer gående på vattnet, och som ett verklighetstest ber han Jesus att ropa på honom att komma. Jesus ropar på honom. Och Petrus kliver ur båten och går över vattnet för att komma till Jesus. Båten var en bra bit från stranden och sjön är djup. Petrus kliver rätt ut och går till Jesus. Men när han kommer fram till Jesus så är det som om verkligheten kommer ikapp honom. Han börjar sjunka.

 

 

Varför sjunker han? Jesus kallar honom tvivlare. Det är tecken på väldigt stark tro att kliva rätt ut på vattnet i tron om att man ska kunna gå. Men vad får honom att börja sjunka? Jo, han börjar se sig om han ser att det blåser. Då först blir han rädd. Och ropar sen, Jesus hjälp mig!

Du och jag kan också uppleva det som om vår livs farkost är för liten för de stora sjöar som kan blåsa upp ibland.  Hur många gånger har du ropat precis som lärjungarna ”Jesus, var är du?” 

När det kommer stunder då vi behöver ropa och be Jesus att Han ska hjälpa oss, då kan visa sig att Jesus redan är på väg till oss, där vi kämpar i våra krängande farkoster, redan innan vi har ropat sträcker han ut sin hand till oss. Han går rätt igenom stormarna för att komma till vår räddning. Fast vi kan ha svårt att känna igen honom när han kommer. Precis som lärjungarna i båten, som trodde att de såg ett spöke. Därför ropar han: ”Lugn! Det är jag!” där han kommer gående på vattnet.

 

Petrus tappar fotfästet när han tittar på vågorna och vindarna i stället för att se på Jesus. Kan det vara så även för oss i vårt eget liv? Att vi fäster blicken mer på det som hotar och drar ner än på det som räddar och lyfter upp? Är det för oss som det förmodligen var för Petrus? Han tappar tron helt enkelt. Inte tron på Jesus, för det är ju honom ropar han på efter om hjälp. Men vindarna och vågorna blir hans överman! Ända tills han vänder blicken tillbaka på Jesus. Då får fötterna fäste igen. Det låter lättvindigt att säga att vi ska vända bort blicken från hindren. Men det destruktiva kommer aldrig att vara annat än nedbrytande. Det kommer bara vilja dra oss längre och längre ner. Jesus vill det motsatta. Han hjälper dig och mig att fokusera på det som är liv och ger liv. Han för oss i säkerhet tillbaka till båten igen. Han kan huta åt de stormar som vi inte kan stilla.

Petrus sjönk inte, för Jesus var där för att rädda honom. Nästa gång du känner att du börjar sjunka, att din uppgift är för svår, vänd då din blick mot Jesus. Han står där för att hjälpa dig, för att dra upp dig om du sjunker, för Jesus är vårt hopp! Var vi än befinner oss så möter oss Jesus med sitt ord: Var inte rädda! Amen

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Witold ofm

jag är en katolsk präst och munk från Västerås som hör till s.t Franciskus av Assisi orden. Stiftsungdomspräst som samarbetar med bästa ungdomar i världen: Sveriges Unga Katoliker

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela