witoldofm.blogg.se

I´m back! Semester tid gick slut för mig :( Jag är tillbaka i lilla Västerås. Så, det är dags att börja jobba som präst i församling och som stiftsungdomspräst. Idag, på söndagen den 6 augusti firar vi i Kyrkan fest Kristi förklarings dag. Evangeliet kommer från Matt 17:1-9 Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma. Där förvandlades han inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. Och de såg Mose och Elia stå och samtala med honom. Då sade Petrus till Jesus: "Herre, det är bra att vi är med. Om du vill skall jag göra tre hyddor här, en för dig, en för Mose och en för Elia." Medan han ännu talade sänkte sig ett lysande moln över dem, och ur molnet kom en röst som sade: "Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom." När lärjungarna hörde detta kastade de sig ner med ansiktet mot marken och greps av stor skräck. Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: "Stig upp och var inte rädda." De lyfte blicken, och då såg de ingen utom Jesus. När de gick ner från berget sade Jesus åt dem: "Berätta inte för någon om det ni har sett förrän Människosonen har uppstått från de döda." __________________________________________________________________________________________ I Jesu närmaste kretsen finns 12 Apostlar, några kvinnor men bland dem har Han vald tre som hade möjlighet att se mer, att höra mer och att känna mer: Petrus, Jakob och Johannes. Dem tre lärjungarna ser Jesus uppenbara sig i all sin gudomliga härlighet. Varför just bara tre och inte alla tolv? Enligt judisk lag krävdes det tre vittnen för att en sak skulle anses bevisad. Kan man se Gud? Ja och nej. ”Den som har sett mig har sett min Fader”, säger Kristus. På Förklaringsberget ser vi Gud ansikte mot ansikte, ett ansikte som strålar som solen, i ett blixtrande ljus som från hans kropp och vita mantel får Petrus, Jakob och Johannes att kasta sig till marken. Kristi förklaring är emellertid allt annat än en uppvisning av Guds överlägsenhet. I stället är detta att betraktas som en monumental komplimang till människan, ett upphöjande av oss till partnerskap med Gud, en inbjudan till gudomliggörelse och en försmak av Paradiset. Att gå upp på berget ger nya vinklingar, nya ögon, livet får en meningsfullhetens färg liksom. Förklaringsberget är ett sådant. Så möts de då på berget. De tre stora möts. Och lärjungarna som fick vara med blev sannerligen välsignade av detta möte. Mose är ju grunden för den judiska bekännelsen. En av grundpelarna för alltsammans som har med vår Bibel att göra. Berget är viktigt i Mose liv. Där fick han ta emot Lagen – budens stentavlor. Där fick han möta Gud. Där fick han uppdraget som är hans unika i världshistorien. Elia är så en profet som räknas som den föregångare som beredde väg för Messias. Därför talas det om Elia när Johannes Döparen kommer in på världsscenen. Är han Elia, frågar folket? Elia är en förberedare, en som visar riktningen, en som ger färg åt tron. Dessa tre - Mose, Elia och Jesus - får så de tre lärjungarna – Petrus, Jakob och Johannes fästa ögonen på. Efteråt så blev de tillsagda att hålla upplevelsen hemlig. Ändå känner vi till den. Hemligheter håller inte så länge. Petrus skulle bli en klippa för kyrkan. Det känner vi till. Jakob är viktig. Hans bror Johannes hade en speciell plats nära Jesu hjärta. De tre fick denna ynnest. Inga andra. Men vi får ta till oss deras upplevelse och bli stärkta och uppmuntrade genom den. Och det som är än mera viktigt: vi behöver bekräftelse på att Jesus är släkt med Gud själv. Guds kärlek är så stor. Så avslöjas hemligheten ännu en gång. En röst hörs: detta är min älskade son. Lyssna till honom. Först hördes denna röst vid Jesu dop. Sedan här på berget. Samma budskap. Återupprepas för det kan behövas. Förklaringar av vem Jesus är. Jag tror att många av oss ville stanna där, på berget Tabor. Men Jesus och lärjungarna stannar inte kvar där. Ljuset och rösten från himlen försvinner, profeterna är borta, och de går ner från berget. Lärjungarna berättar ingenting för andra om vad de varit med om, kanske för att det är för annorlunda för att man ska kunna sätta ord på det. Först senare, när de följt med Jesus till Jerusalem och sett honom fängslas och avrättas, och sedan uppstå igen, blir den här händelsen meningsfull och en del av ett mönster. Så är livet med Gud för många av oss. De viktigaste ögonblicken är starka, men går inte alltid att prata om med andra. Vi vill stanna kvar i de där stunderna när vi känner oss nära Gud, när allt är perfekt, men det går inte, för livet stannar inte upp. Livet med Gud är också de tider när allt känns tomt, eller när vi brottas med motstånd och frågor. Gud finns med då också, även när våra känslor eller vårt förnuft inte hänger med. Först efteråt kan vi se ett mönster och en mening, där allt börjar falla på plats. Utmaningen till oss blir att våga fortsätta att lita på Gud. Ibland överraskar Gud oss genom att inte ge oss det vi ber om, utan något helt annat, något vi ännu inte visste att vi behövde… Låt oss be om öppnande ögon. Herre oss giv, ögon som se dina under. Hjälp oss från svaghet, giv glädjefyllt liv, seger i frestelsens stunder.