Dagens helgon
”Om någon inte vill följa evangeliet är det tillåtet men inte nyttigt. Det ligger i människans makt att vara olydig mot Gud och avvisa det goda men det för med sig skada och ett kännbart straff.”
Idag firar Katolska Kyrkan minnesdag av en bortglomda person. Irenaeus av Lyon, biskop och martyr.
Född omkr. 135, lärjunge till biskop Polykarpos av Smyrna. År 177 blev han presbyter i Lyon och snart därefter biskop. Två skrifter av honom är bevarade, därhän utlägger den katolska tron gentemot gnostikerna. Hans teologi utövar fortfarande starkt inflytande. Enligt traditionen led han martyrdöden omkr. år 202
Irenaeus personlighet fascinerar oss speciellt som han leder oss så nära de allra första Kristus-troende.
Irenaeus var en av de första lärarna i kyrkan som gav sina tankar systematisk form. Kärnan i hans läran är övertygelsen att den osynlige Guden, som skapat allting, älskar mänskligheten så mycket att han blev människa som vi. Genom att bli människan, Jesus, Guds Son, ville dela med varje individ sitt eget eviga liv, så att vår bräckliga, motsägelsefulla mänskliga natur inte skulle gå under eller krossas, utan tvärtom bli fullt utvecklad.
Hans texter läser man ofta under Jul tiden eftersom Julen var för honom en nyckel till meningen med livet. ”Det var för detta syfte som Guds Ord blev människa, och han som var Guds Son blev Människosonen: det var för att människan som blivit ett med Ordet och adopterats, skulle bli Guds son” (Mot Kätterierna, Bok 3, 19:1). Det låter naturligtvis helt omöjligt. Varje definition av ordet ”Gud” måste till slut markera att Gud är fullständigt annorlunda allt som vi kan föreställa oss. Likaså, varje definition av vad det är att vara människa kommer nästan med säkerhet att betona våra begränsningar, vår bräcklighet och vår dödlighet, som utmanar allt sökande efter en yttersta livsmening.
(några tankar om dagens patron tog jag från www.taize.fr)
Idag firar Katolska Kyrkan minnesdag av en bortglomda person. Irenaeus av Lyon, biskop och martyr.
Född omkr. 135, lärjunge till biskop Polykarpos av Smyrna. År 177 blev han presbyter i Lyon och snart därefter biskop. Två skrifter av honom är bevarade, därhän utlägger den katolska tron gentemot gnostikerna. Hans teologi utövar fortfarande starkt inflytande. Enligt traditionen led han martyrdöden omkr. år 202
Irenaeus personlighet fascinerar oss speciellt som han leder oss så nära de allra första Kristus-troende.
Irenaeus var en av de första lärarna i kyrkan som gav sina tankar systematisk form. Kärnan i hans läran är övertygelsen att den osynlige Guden, som skapat allting, älskar mänskligheten så mycket att han blev människa som vi. Genom att bli människan, Jesus, Guds Son, ville dela med varje individ sitt eget eviga liv, så att vår bräckliga, motsägelsefulla mänskliga natur inte skulle gå under eller krossas, utan tvärtom bli fullt utvecklad.
Hans texter läser man ofta under Jul tiden eftersom Julen var för honom en nyckel till meningen med livet. ”Det var för detta syfte som Guds Ord blev människa, och han som var Guds Son blev Människosonen: det var för att människan som blivit ett med Ordet och adopterats, skulle bli Guds son” (Mot Kätterierna, Bok 3, 19:1). Det låter naturligtvis helt omöjligt. Varje definition av ordet ”Gud” måste till slut markera att Gud är fullständigt annorlunda allt som vi kan föreställa oss. Likaså, varje definition av vad det är att vara människa kommer nästan med säkerhet att betona våra begränsningar, vår bräcklighet och vår dödlighet, som utmanar allt sökande efter en yttersta livsmening.
(några tankar om dagens patron tog jag från www.taize.fr)
